Lars Stjernkvist
svarar mig idag i NT efter att jag kritiserat honom för att vilja detaljstyra skolan. Jag hinner inte kommentera så mycket nu, men han skriver att han tycker det räcker med några få mål. Jaha hur många är det då? I uppdragsplanen för gymnasiet (som styr gymnasieskolorna) tyckte han att 23 mål var få. I samma plan för barn- och ungdomsnämnden är det 28 mål som är få.
2 kommentarer:
Antalet mål är ett mått på hur duktig man är som huvudman - målen skall visa att man faktiskt tänkt på allt. Man får en olustig känsla av att det egentliga målet är att hålla ryggen fri, inte att skapa en bättre verksamhet.
Problemet är nog egentligen inte antalet mål utan uppföljningen av hur de nås - vad tycker elever, föräldrar, personal och lokala skolledningar om den saken (har huvudmannen ens bekymrat sig om att ta reda på det och var finns i så fall dessa fakta?)? Vad får svaren för följder för huvudmannens agerande? Hur är allt detta dokumenterat? Går det att följa utvecklingen under ett antal år, finns det överskådligt presenterat någonstans? Var? Kan huvudmannen presentera handfasta, konkreta och övertygande bevis på att verksamheten är framgångsrik? Har man genom åren lyckats att påverka inblandade människors upplevelse av verksamheten i önskvärd riktning? Vet egentligen huvudmannen tillräckligt om sig själv som huvudman, presterar man bra eller dåligt?
Eller bedrivs verksamheten på ett amatörmässigt sätt, dvs egentligen utan verklig kontroll men gärna med många tjusigt formulerade målsättningar?
Debatt i kommunfullmäktige, 13 december 2004:
Mellan 2002-03 fanns tjugoen mål. Åtta nåddes. Ett flertal gick inte att mäta.
Li Teske (s): "Det är bra mål"
(som om det räckte att de är bra formulerade, inte hur verkligheten ser ut)
Skicka en kommentar