Man kan knappt gå utanför dörren utan att snubbla över en student. De är överallt. Jag läser med stort nöje de två studenbloggarna på NT.se. Minnen från forn stora dar kommer över mig. Speciellt de delade känslorna mellan glädje, sorg och lite rädsla. Glädjen över att äntligen bli vuxen, sorgen över att skiljas från sina kamrater och rädslan över att ta plötsligt stå på egna ben.
Jag hade en underbar gymnasieklass. Vi lovade varandra dyrt och heligt att fortsätta träffas. Vi tyckte ju så mycket om varandra. Några har jag fortfarande kontakt med, men de flesta existerar inte ens i periferin. Vi hade återträff förra året. Det var väldigt skoj. Men en kväll vart tionde år var inte vad vi sa då när det begav sig.
Jag trivdes i gymnasiet. Varje dag hängde man med sina polare. Men jag saknar det inte. Livet går vidare, det var då och nu är nu. Men lite nostalgisk blir man en dag som denna.
Lycka till alla studenter. Fy fan vad ni är bra!
(Det är inte en ihopskrivning i rubriken, texten är sån)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar