Allt vi gör digitalt sparas - och kan spåras. Din mobiltelefon berättar var du är, vem du ringer och smsar, vem du mejlar och allt annat du gör på nätet. Staten ska inte ha tillgång till alla dessa uppgifter från vanliga, hederliga medborgare.
Datalagringsdirektivet bestämde att allt detta skulle sparas och göras tillgängligt för staten. Det tyckte jag var att gå för långt och röstade emot när jag tjänstgjorde i riksdagen 2012.
I år instämde EU-domstolen i min ståndpunkt och upphävde direktivet.
Nu måste lagen monteras ner även i Sverige och det tänker jag jobba för i riksdagen, och även i andra frågor bevaka din rätt till ett privatliv.
Vi måste kunna bekämpa brott och vi måste kunna övervaka och avlyssna brottslingar. Men det innebär inte att hela befolkningen ska vara övervakad. Och när övervakningen sker ska det inte hamna om brott som enbart kan ge böter.
Mitt engagemang för allas rätt till ett privatliv:
- Motstånd mot FRA-lagen 2008.
- Väljarkontrakt mot datalagringsdirektivet 2010.
- Röstade - som enda riksdagsledamot - nej till regleringen av datalagringsdirektivet 2012.
- Lyckades ändra en lagstiftning så den blev mindre integritetskränkande.
- Röstade nej till utökningen av FRA-lagen 2012.
- Föreslog en ny reglering av datalagringsdirektivet 2014.
Här är mitt anförande i riksdagen mot utökningen av FRA-lagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar